Tinatjejen

Jaha... Efter sporadiskt men väldigt systematiskt avsökande av blocket, hastnet och lite andra sidor så kom jag helt plötsligt över en transport.
Ja blev förvånad själv. Ett ytterst fåtal av tusen och åter tusen som man sett bilder på passade precis på pricken in i pris, färg, märke och modell som jag tittat efter. Med helt rätt extrautrustning.
Jag tänkte inte så mkt mer på det för det var en del fel på vagnen som gör att den har körförbud.
Men när jag tänkte lite mer så ringde jag Boj i Klippan och frågade lite vad saker och ting skulle kosta. Fast de var ju mer intresserade av att sälja en annan vagn, utan de grejer jag ville ha, för 15 000:- mer än priset på den jag hittat, för den hade de ju på lager och jag kunde få den i vilken färg jag ville! Haha, ooookej. Men nu har jag inte dem pengarna och har inte lust att låna så mkt mer pengar heller.
Sen ringde jag svärfar och bad honom gå in och titta på annonsen.
Han är ju trots allt elektriker och händig som få och jag vet att han fixat släp förr.
Efter lite dividerande, (faktiskt inget ramaskri, vilket jag kanske delvis hade förväntat mig), så tyckte han att det var ett bra köp om de va en sån jag ville ha och jag skulle inte oroa mig för defekterna för det var ingenting som han inte kunde fixa! (Han är en jäkel på att retas ibland, men oftast är han den bästa svärfar man kan ha).
Hm.. funderade lite till. Gick in på banken och kolla de lite om lån. Räknade lite. Och jo. Jag hade råd med avbetalningen. Ansökte och fick prel. godkänt för lån.
Nu har jag vad man behöver för att ha häst så nu kan de va färdigshoppat för ett tag. Det enda jag skulle behöva är en hopp/allroundsadel men så länge inte Jannica ska ha tillbaka den jag lånar av henne så är det inte särskilt brådskande. Ah.. tacka vet jag tradera och blocket. Man hör ju på tjejerna i stallet vad grejer kostar nya i butik. E folk gjorda av pengar eller?!
Täcken eller benskydd för 700pix. 700!! De e ju lixom slitagegrejer som man iaf måste byta inom nått år om man har otur. Om man rider 6 dgr i veckan med dem benskydden så kostade dem över 2 spänn per gång. (Om man nu kan räkna så). Fast det är ju en hel del märkeshysteri i ridsport. Egentligen är det ju så i samhället överlag men jag innbillar mig att ponnymammorna betalar vadsomhelst och tror att ungarna e lyckliga med sina flashiga benskydd på ponnyn... (Sen att de varken har kunskap eller vett till att sätta benskydden rätt hör väl inte till saken?)
Nja. Jag har kommit undan rätt billigt tack vare envist sökande på tradera och blocket hittills.
Sadel, transport och stallplats är sånt som e värt att lägga pengarna på för de nyttjar man ofta och ska oftast ha lääänge.
Fast vanliga släp e också rätt dyra. Jag titta lite på sånt när jag körde hoj och körde mkt bankörningar och då var de ju lasta hojen eller hojarna på släp och kuska iväg, minst 25 mil, som gällde. Men vanliga släp är tamejsjuttsingen inte billigare heller om man ska ha nått som är värt namnet.
Någongång i mitt liv ska jag ha BE körkort. De var bra nära innan jag började plugga på Alnarp faktiskt.
Kanske kunde va nått roligt projekt att göra me Martin. Fast han kör ju nästan aldrig släp så han e kanske inte så pigg på de.
Sitter å grunnar på va man ska ha för mat i helgen. På söndag är det julskyltning i Munka Ljungby. Då är det tydligen så att alla butikerna sätter upp sin julskyltning och hela byn är ute och spanar på det och dricker glögg.
Eftersom vi bor i byn har det, (bestämts iår), blivit tradition att Olssons kommer hem till oss och äter efter det. Förra året överraskade jag dem med en redig julpyntning, ( i min stil, d.v.s.; tomtefritt, prydnadsgrejstomtefritt och med inte så mkt julmönster utan mer "rätt" julfärger). De va ganska skoj faktiskt.
Jag hoppas kunna göra samma sak iår, men jag får se vad man hinner.
På söndag ska jag tävla också! De va en himla massa anmälda i klasserna men både jag och Jannica hade lottats med bland de startande och i första klassen startade vi med 8 st mellan och andra med 4 eller vad det var. Roligt!
Eleven vs. läraren liksom! :)
Vi ska åka dit tillsammans också, vilket var bra för då slapp jag hyra transport.
Shisheidon har varit jättefin i veckan så jag hoppas vi gör bra ifrån oss. Eller ja. Att vi inte kommer sist iaf:)

Åh, nu ska jag nog sova strax. Så himla trött. November är verkligen inte min favvomånad. Det är precis mellan mörkret och alla julbelysning. Och så blir det mörkt så man inte ser handen framför sig klockan 17!
Tacka vet jag skåne, där är det iaf dagsljus något längre.

Sitter och väntar på att lasagnen ska bli klar i ugnen och läser syrrans blogg sålänge.
Hon har ju börjat på KTH och hon skulle INTE engagera sig i kåren. Inte festa, (eller phesta som glinen säger), inte föra så mycket mer än att plugga. Hon var FAKTISKT där för att lära sig och utbilda sig.
Tjena mors.
Nu är hon redaktör för nån skoltidning och är på "phester" och pubbar titt som tätt. Pluggar är något man gör för att precis klara sig för man kom på att det fanns mer i livet än MVG. Sin syster väldigt lik mao.
Anyway. Nu är det tydligen dags för nån typ av skoluniform. och som så många andra utbildningar så är det alltså overall som gäller:
http://alfvina.blogg.se/2009/november/dan-fore-dan-fore-dan.html
Eller ovve som det tydligen heter nowdays.
Asså.. Hur B är det inte med OVERALL som skoluniform?
Nä, tacka vet jag en redig sparkdräkt! (Vi Lantmästare har ju å andra sidan redan varit ute i arbetslivet några år innan vi satte oss i skolbänken, så vi är ju redo att ta steget vidare från overall till mer städad klädsel med en gång)
En Sparkdräkt på Lantmästares vis är alltså inte en sån folk köper till sina bebisar utan en betydligt flådigare modell som gör att man ser välklädda och enhetliga ut närhelst det bjuds till fest, gås på studiebesök eller har gästföreläsare, exempelvis. DET är nått andra universitet och utbildningar skulle ta efter!
Vart du än går väcker du uppmärksamhet.
När vi bowlade i fredags på festkommittéernas återträff så var det några som frågade om vi "va bowlingproffs eller varför hade vi såna kläder?"
Nämnas bör att denna fråga ställdes strax efter att vi bowlat med 3 klot på samma banor. samtidigt. Jag hade ingen aning om att vi gav ett så seriöst intryck...

Nä, nu får den där lasagnen tamejtusan vara klar. Jag e hungrig!
Hoppas jag inte har glömt nån ingrediens. De blir inte särskilt noga när jag har brått.

Ahhhhh,
Nu är jag nog så gott som återställd från minigrisen som svininfluensavaccinet gav mig.

I fredags jobbad ejag halvdag och sedan åkte jag in till Ängelholm och blev vaccinerad mot svininfluensan. Sen var det stallet och rida.
Just som vi stod och gjorde iordning hästarna så ringde Joann och fråga om vi kunde åka till det andra stallet hon sköter, för det var en häst som hade hoppat över stängslet där och Joann var i Ängelholm. Jag och Sassa och Isabell kastade oss på cyklarna och cyklade dit. (Jag trodde ju dock att jag hade tagit bilen till stallet, så det var lite snopet, men,men). Visade sig att några hade tagit in sina hästar och den här hästen hoppat över och då har idioterna bara åkt därifrån?! Hur dumma får man bli?! Vi pratar alltså om ett stall som ligger 150m från riksväg 13, som går mellan E4:an och E6:an, alltså ganska tung och ganska mycket trafik.
Jag skulle aldrig lämnat hästarna om någon häst i vårt stall skulle vara lös!
Hästen var iaf helt vild och galopperade runt i en annan hage och bland en massa bröte som ligger utanför där.
Till slut fick vi tag i den och fick in den i stallet iaf.
Sen cyklade vi tillbaka till stallet och fortsatte göra iordning och sen red vi.
Efteråt stressade jag hem och duscha och kastade mig i sparken och iväg till Ärovördiga Alnerup.
Det var nämligen återträff med festkommittéerna. Tydligen hade det också varit en minnesstund för Bäverskott, vilken jag var väldigt besviken över att ha missat. Men jag får skylla mig själv för jag hade inte en tanke på att kolla studentmailen :(
Det var lite tomt utan Bäver den kvällen, tyckte jag. Efter maten så bowlade vi och då bowlar Cereminimästarna i ett lag och Ekonomi, (hwiiiiist!),  ett lag o.s.v. Jag tror vi alla höll ångan uppe och gjorde så gott vi kunde allihop.
Jga var hemma vid 1, men sov dåligt hela natten för jag hade en himla skallebank. Antar att det var en biverkning av baconsprutan som kom krypandes.
Lördagmorgon städade jag lite, svettades som en gris när jag dammsugade och huvudvärken ville ICKE ge med sig. Sen skulle jag & Joann rida ut.
Det var en skojig uteritt. I alla fall tills nån jägare tyckte det var läge att fyra av ett skott väldigt nära oss. Sen, lite längre bort var det någon som sköt 4 skott med väldigt tät följd. Nästan så man kan misstänka att de sköt bara för att de hörde oss eller nått. Nu började hästarna bli lite oroliga också så vi ökade takten en aning. Mötte ett par på promenad med en labrador och vi sa att de nog skulle koppla hunden och se sig för om de skulle fortsätta gå åt det hållet.
Under ritten mådde jag allt sämre.
Sen skulle jag hinna klippa lite kor tänkte jag, men det tyckte Martin inte alls att man skulle hålla på med kl 4 en lördagkväll. Så då åkte jag därifrån. På väg hem började jag frysa jättemycket så jag åkte hem och ställde mig i duschen och jag lovar att jag säkert duschade i 40 grader och frös ändå så jag hade gåshud.
Skyndade mig sen iväg och handlade innan jag blev sämre.
Hem och gjorde potatisgratäng och la mig under fleecefilt i soffan och sen åt jag lite.
Blä. Tur man vaccinerade sig, jag hade väl blivit assjuk om jag inte vaccinerat mig om jag hade fått den riktiga flunsan. Feber är konstigt. Hur kan man frysa och svettas samtidigt?
Sov som en stock inatt och imorse så kände jag mig mkt bättre. Mycket mindre ont i huvudet och bara muskelvärken kvar nu.
Idag hade jag tänkt hämta hö, men beslöt att göra det imorgon istället. Idag ska jag bara ta det lugnt. Ska åka till Helsingborg och köpa ett par nya boots till hesten, för de är ett par som gått sönder. Ska nog passa på och leta lite julklappar också.
På tisdag ska  jag och Jannica till Ullared också, där kan man kanske också hitta nån klapp. (eller ja, det är iaf min förhoppning med att åka dit). Veckan innan lön är det nog inte mkt folk där.
Sen så ska ju hästen skos img så det går ju en del pengar där också.
Och så ska vi betala Thailandresan i december.
Får väl se hur mkt fickpengar man har sen till själva resan. Det är lite jobbigt med att åka efter jul, för de e ju i nov-dec som det går åt mest pengar känns det som. Till julklappar och åka hem och sånt.
Jaja, det ska ju vara billigt där nere har jag hört.
Isabell&Co i stallet ska åka till Thailand i dec och fira jul där nere=)
Vilka lyxkonsumenter vi är!

Det vill säga en reseberättelse.
Det är minsann inte så lätt som det låter. Det tycker i alla fall inte jag. Särskilt inte som jag gärna skriver mycket när jag skriver. Och vi har inte fått några särskilda ramar att hålla oss inom. Lätt då..
Och så ska man skriva om 2 skitintressanta veckor i U.S.A. där var dag var full av nya intryck och upplevelser!
Och till råga på allt så får man inte tummen ur att börja skriva förrän en månad efteråt. Men med tanke på hur mycket som kommer på pränt så kanske det är lika bra för annars hade det kanske kommit med en massa annat med, när minnet är starkare direkt efter resan=)
Jag behöver dock få ihop en berättelse så jag kan få in den sista delen av stipendiets pengar som man ligger ute med just nu.
Det är ju jul "snart". Jag börjar bli lite stressad över julklappar redan och har börjat gneta på en egen önskelista nu så jag förhoppningsvis kan få deras tillbaka.
Några är jag redan färdig med dock=)
Eva, du kan sluta önska.
Jenny kan ocksp sluta önska.
Lillasyster Mimmi har väl som vanligt inte ens börjat önska än, men den här gången e jag redan färdig där också=)

Jaha. Idga har jag jobbat hemifrån. Det va faktiskt ett bra tag sen. De va så himla mkt att göra efter att jag kom hem från U.S.A så det känns som jag bara har flängt runt sen dess...

Nu ska jag titta på RAW på 5:an, sen ska jag nanna. E skittrött!

Phu...
Igår var de då gåsagille hos Marie&Jocke, och det med besked.
Var nog hemma vid 12-1 inatt och då tyckte Martin att en berusning inte skulle slösas på så han for in till stan på krogen med sina kompisar och jag nannade sött tills han kom hem vid 4. Sen nanna jag igen tills nån idiot tyckte det var en bra idé att börna lite på parkeringen och då börja man ju ligga och fudnera på omde va nån som hade gjort inbrott i nån bil eller va de va om. Sen sov jag halvrackigt fram till 8 då jag till slut gick upp och gick en morgonpromenad med Dize och köpte frallor till frukost för Smulan skulle komma på besök!
Sen så hade jag och Smulan frukost i en timme innan det var dags för mig att lasta av halm till hästen.
Det är ett halmlass som står ivägen för alla maskiner i en maskinhall, men som jag inte haft någonstans att göra av innan. Men nu så till slut fick jag lasta av det ändå. Och då snackar vi kasta upp balarna rakt upp på loftet med högaffel. PHU! säger jag bara. Var riktigt mör i armarna, axlarna och benen sen! Fick som tur var hjälp utav Matti som stod uppe på loftet och staplade balarna!
Sen blev det städa upp allt spill å greja och lämna traktorn och äta lite överbliven gås och tårta till lunch.
Sen var det åter till stallet och göra iordning hesten för ett ridpass för Jannica. Vi kändes lite trötta så jag skrittade fram en lång runda ute. Han var lite tittig, men dummade sig inte någonting. Vi mötte till och med några från ett annat stall men han försökte inte gå med dem heller.
Kändes riktigt bra. Han brular kunna va dum när man rider ut själv.
Sen var det dags för ett ganska hårt ridpass, (tyckte både jag och Shisheidon efteråt iaf), med massa avancerat som vi inte tränat så mkt på och en del som vi tyckt varit avancerat förr men som är nästan lite självklart nu för nu har vi tränat det=)
Pustade ut och matade hesten lite och fick äntligen röjt upp bland alla grejerna i sadelkammaren och sen så klippte jag Dixi åt svärmor. De anda i stallet blev lite osäkra: "ska du klippa Dixi? Är hon snäll? Har du gjort det förut?" Haha, va sjutton, hästen e ju snart 30 år gammal, nog sjutton har hon väl varit med om ett och annat. Fast ibland så tror jag att hon har blivit lite senil faktiskt för ibland kan hon bli jättesur när man klappar henne och sen så kommer hon på vem man är ungefär och då blir det mer: "Hejsan, är det du som kommer?"
Nu har jagätit kvällsmat, lite överbliven paj och godis från i fredags och känner mej väldigt, väldigt nöjd med den här helgen!
Det borde vara helg oftare och längre=)
Imorgon är det träning igan, hoppning denna gång=)

Imorse sov vi lääänge. (Ja, iaf till 8, men de e ju längre än det vanliga klockan 7).
Sen vakna jag av att Martin gick upp och åkte iväg till gården, som vanligt.
Strax efter masade jag mig upp också och åt frukost och tittade på forna tjockisar i det där tjockisprogrammet på 5:an. Biggest looser hette det ja. Ganska fascinerande att man kan gå ner 40 kilo och då kan man tycka att nästan hela männsikan borde vara puts väck, men de är fortfarande ganska så stadiga männsikor kvar.
Fast det kan man förstå om man varit i U.S.A. Nog för att man tar till McD som nödlösning när man e ute och kör mkt men i U.S.A är det mer eller mindre så att man får LETA efter något annat än hamburgerkedjor eller pizzerior.
Och alla kedjor som säljer snabbmat och donuts etc är öppna dygnet runt så minsta lilla sugen du är kan du kasta dig i sin stora amerikanska bil och åka på drive thru.

Nåja. Jag är själv halvtjockis men jag jobbar på det lite mer nu. Men jag stannar sällan med bilen mer än om jag MÅSTE tanka, äta lr gå på toa så det är minimalt med feta eller söta tilltugg som intas i den bilen. Däremot blir det ofta att man hoppar över lunchen, och det är minst lika dåligt som att äta skitsaker.
Nu har jag snart gått ner de där kilona jag gick upp i U.S.A. också.
Jag såg häromdagen att det finns badhus här i Munka. Funderade nästan på om man inte skulle sätta i rutin att simma på lördagar och söndagmornar kanske i vinter. De e ju så himla najs att simma ett tag och sen få gå och bada bastu på vintern=) Nån som e sugen att hänga på?

När jag smaskat frukost så var det tid att sticka till stallet tyckte jag. Hesten va så hiiimla fin idag! Jag är så nöjd!
Och så var halva ridhuset ändå fullt av folkmassa med barnvagn och unghingstar och unghästar som longerades och hoppades och hit och dit och han var ändå alldeles lugn när jag red förbi dem och väldigt koncentrerad på sin uppgift.
Det har blivit en himla skillnad på häst! Han orkar mkt mer och hålle rinte på och dummar sig för att slippa jobba.
Jag är så himla skitnöjd med mitt beslut att köpa honom. Det är bland det bästa jag gjort att rädda honom från ridskolan. Samma sak med att ta Dize från Rinkeby Centrum. Jag är ingen superexpert på varken hund eller häst, men jag är fast besluten att ge dem ett så bra liv jag kan.
Idag när jag och Dize kom till stallet så stanna jag till vida hagen och prata med Shisjeidon och sa "hej hesten, står du här och päser?"
Och då sa han: "huhuhuhu"
Han gnäggade! Åt MIG!
Fick nästan en tår i ögat=) Eller inte nästan, utan det fick jag.

Ingen, ingen, ingen ska någonsin få skilja mig åt från mina djur!
 


Nu ska jag ta och åka och köpa lite foder till hästen. Ska testa Svenska Foders proteinfoder och mineral istället tänkte jag. Man måste ju gagna mannen i sitt liv lite vetja. (Han jobbar ju för Svenska Foder)
Sen så blir det nog hem och vila sig lite för ikväll bär det av till Marie&Jocke och äta går=) För andra gången iår. (Ja gås alltså)

Imorgon ska Smulan komma förbi här på väg upp till Uppsala så då ska jag bjuda på fruller=) Och så ska jag lasta av den förbannade halmen som stått ivägen på gården en längre tid. Och förhoppningsvis rida lektion för Jannica på eftermiddagen eller så...
Och så ska jag klippa Dixi.
Nu är ju alla korna inne så nästa helg ska jag nog viga till att klippa kor så mycket jag orkar hade jag tänkt=)
Klippte Shisheidon för 2 veckor sen och han vart så tjusig så!

I söndagskväll ringde min mobiltelefon.
Pappas hemnummer.
Pappa ringer aldrig från hemnumret, eftersom han betalar en pott till mobiltelefonen varje månad som han inte gör av med så ringer han alltid från mobilen.
Det är inte pappa som ringer heller. Det är han sambo.
Blodet fryser i mig. Hjärtat slutar slå.
En gång tidigare har hon ringt mig. Då låg pappa på sjukhus med hjärtinfarkt.
Jag visste ögonblickligen att något var fel. Spelar stelt med i nödvändigt kallprat och inväntar information om vad som hänt.
Pappa ligger på operationsbordet. Akut.
Inflammerad tarm. Hög feber. Inte lite för en gubbe i pappas ålder.

Jag sover dåligt under hela natten och hela morgonen försöker jag ringa sjukhuset men det är bara upptaget och när jag får tag på nån så säger de att "hon som har hand om honom är och röntgar nu". Det skiter väl för jävulen jag i, jag vill prata med min pappa!
Men jag tackar och är artig och sen jobbar jag resten av dagen.
Ringer igen när jag är på väg hem. Åter igen är det upptaget och till slut får jag svar och då ska de "eh, vi får be att han ringer dig sen".
Jag rider lektion, (som f.ö gik skitbra! Tack Shisheidon för den glädje och total eliminering av alla tankar om jobb och oro som du ger mig!), och på kvällen har pappa ännu inte ringt. Ringer åter igen till sjukhuset och är nu nästan otrevlig och säger att jag är hans dotter och nu vill jag prata med honom.
Det får jag.
Pappa verkar må bra, men jag märker att han är lite trött, lite ledsen och väldigt rörd när jag ringer.
Ingen har hälsat på. Ingen har ringt.
Jag tror han känner sig väldigt ensam.

Pappa har nog inte alltid varit lätt att vara dotter till. Kanske inte för någon av hans döttrar. Vad vet jag.
Kanske var jag den som hade pappa mest som pappa utav oss. Det vet jag inte.
Jag vet att mina äldre systrar är besvikna på pappa som pappa.
Jag vet att jag själv varit besviken på pappa. Han har kanske inte alltid gjort kloka val.
Han har glömt mig mer än en gång på ridskolan. Jag kan räkna upp på min ena hand hur många föräldramöten, skolavslutningar och liknande som han varit på.
Jag vet födelsedagar som jag inte hört av honom.
Jag vet att han inte alltid tyckt att allt jag gjort varit särskilt lämpligt och jag vet att jag tyckt likadant om honom.
Jag vet att han inte är lätt att leva med och är väldigt, väldigt egen som person.
Jag vet att han ganska ofta är lite gammaldags och inte mottaglig för nya, moderna idéer om saker och ting.
Men till syvene och sist. Så är han min pappa. Den enda pappa som någonsin räknats och kommer räknas som en pappa.
Han kanske har kommit på i lite väl sen ålder att han är pappa och nu mera även morfar åt min systers barn.
Men jag skule vilja påstå att han försöker i alla fall.
Jag har för många bra och roliga minnen och kunskaper som pappa lärt mig för att inte låtsas om honom, bara för att han inte kanske alltid funnits där när jag var yngre.
Jag skulle sakna honom mycket om han försvann, även om det går månader mellan gångerna vi pratar med varandra nuförtiden.

Jag hoppas han snart blir bättre och får åka hem.
Den envisa gubben har gått med inflammerad blindtarm så länge att den gick sönder.
Så han blir nog kvar på sjukhus några dgr till misstänker jag.
Imorgon och torsdag ska jag liga i som en iller så jag får komma hem igen...
Imorrn blir det iaf sovmorron till 7.30, hoppas jag kan sova inatt, sov som en stock igår i och för sig. Somna väl 22.30 och skulle nog kunna göra det ikväll också känns det som...

Äsch, fast så värst blodig va faktiskt inte denna söndagen.
Vi va ju borta och åt Gås igår och kom hem, sprängmätta, klockan halv 12 igårkväll. Somna som två nydiade spädgrisar med gaarna i vädret och sov till 9 imorse!
Sen studsa upp och äta frukost och iväg till stallet.
Skotta skit, göra iordning mat och sen red jag och Joann ut på långtur.
Bortsett från att det blåste lite kallt så var det väldigt mysigt! Så skönt att komma ut och rida på fina vägar. Där är verkligen inte en kotte typ. Fast idag mötte vi faktiskt en bil, det har u typ aldrig hänt förut. Så efter 2 timmars ridande så var min häst väldigt trött kan jag meddela=)
Sen cyklade jag till svärmor och lät mig serveras smaskig lunch med efterätt och efter det var jag ärligt talat ganska mör.
Så från att först ha tänkt att jag måste nog åka å handla mat till hästen och titta på Väla etc så bara gick luften ur mig och jag blev kvar hemma.
Martin är och tittar på innebandy och jag sitter i soffan med daton å zappar på teven och bara myyyyser av att inte ha några särskilda viktiga oppgifter som måste genomföras på hela kvällen.
Så himla najs!
Fast nyss gick hunden förbi och la av en strategisk fis så jag behöver nog kravla mig ut på en promenad med honom nu egentligen. (För övrigt la han sig typ ner och snarka i korgen efter 5 min när vi kom hem och har legat där sen dess så han har nog inte så värst bråttom ut kanske)
Nu väntar jag på att sambon ska komma hem med pizza. Fast jag ska nog ha en sallad. Pizza åt jag sist i USA och inan dess vet jag inte på hur länge jag ätit det... Det värsta e att de inte finns så många sallader som är goda så¨man föräter sig ganska snart på dem...

Ah. Äntligen helg!
Fast på slutet gick faktiskt alla installationer och programmeringar av datorer och vagnar ganska bra om jag får säga det själv.
Men att jobba till 15 en fredag är väl kanske inte det roligaste jag vet. Men men, I got the work done, så man får vara nöjd med det.
Nästa vecka blir det ut och köra alla dagar i princip.
Måndag- Simrishamn
Tisdag-Trekanten, Öland
Onsdag-Öland, Hjorthed, Vimmerby
Torsdag- Mariannelund
Fredag är det bowling med gamla festkommittéer, som jag hoppas att jag ska hinna med också.

Får nog kanske hyra in Joann som medryttare den veckan, synd att han ska stå 3 dgr.
Igår gick det så himla bra! Efter 30 minuter brötande av kasta ut ytterbogen, gå i spänd trav, korsgalopp m.m så bara lossnade han! Det är en härlig känsla!
Passade på att köra dressyrprogrammet en gång och det ät TYDLIGEN en viss hest som lärt sig det utantill nu!
Jag behövde inte ens göra galoppskänkel där jag skulle göra den för han fattade rätt galopp själv. Hmmm.
Men han kan fortfarande inte göra halt utan står som om han stod på glödande kol. Trippandes lixom. Det får vi öva mer på.
Förresten tänkte jag att vi kanske skulle lägga ut domarens poäng förresten:
Inridning, hälsning, arbetstrav: 5a "ganska ostabil i formen"
H. varv, arb. trav, volt 10 m: 5a "mkt kantig volt, ostabil i formen"
Arb.trav: 6a
Volt 10m, arb. trav: 6a "sneddar m huvudet, kantig volt"
Mellantrav: 6a "Bra satsat"
Arbetstrav, arb. trav, mellanskritt: 5a "tar många små travsteg"
Mellanskritt, Ökad skritt, mellanskritt: 3 "taktfel i ökad och mellanskritt"
Arb.trav. v. arbetsgalopp: 0 "fel galopp"
Volt 15 m: 4a
Mellangalopp, övergång till arb.trav: 5a "ganska spänd"
arbetstrav: 6
H. arb. galopp: 5 "ganska sen fattning"
Volt 15 m: 6a
Mellangalopp, överg, till arb. trav: 6a "Bra satsat"
Arb. trav: 6a "lite spänt"
Mellantrav: 6 "Bra satsat"
Arb. trav, halt stillast. 6 sek: 3 "står ej still, olydig"
Arb. trav: 5.a "går mot hand, kantig båge"
Halt, häslning: 6

Allmänt:
Gångarter: 5 av 10 "Ganska olydig för dagen"
Framåtbjudning: 5 av 10
Lösgjordhet: 5 av 10
Ryttarens hållning och sits: 6 av 18 "Ta ett djurpt andetag! :) "
Korrektheten i uppvisningen: 6 av 12
Totalt 154 poäng av 300= 51,22%

Inte skitbra, men helt ok för att vara mitt livs första dessyrstart. Och jag ska lyssna på domarens "Ta ett djupt andetag" nästa tävling!


Ett stycke trött ekipage och en cheerleader=)

När jag kärade ner mig i Shisheidon trodde jag egentligen att jag spanade efter en äldre häst, som skulle vara fux, ganska stor och av honligt kön så man skulle kunna ta föl på den ifall man skulle vilja.
Istället står jag här med en dyrare häst ä jag först tänkt.
Den är mörkbrun, (som ungefär 89% av Sveriges hästar).
Den är ganska stor, men klen så den känns ändå liten.
Och det är en han.

Noll poäng där då. Men ändå full pott. Livet blir inte alltid som man tänkt sg, så är det bara=)

Anyway. För några veckor sen så hade stona i vårt stall fått fullständig flipp!
Dixi, 27 år, rider på ett av de andra stona och gnäggar och har sig om om vore hon värsta avelshingsten. Hon måste ha drabbats av akut senildemens!
Contesse 17 år låter sig bli riden på utav ett annat sto i en herrans hög ålder.
De luktar kiss nått jävulskt när de kommer in i stallet på kvällen.
Ett tredje sto, Mojjan, 12år, är också kanonbrunstig men går själv i sin hage och gapar på de andra.
I hagen emellan dessa ston står 2 vallacker; Ralle & Shisheidon och fattar inte mycket.

Idag var ett av stona återigen brunstigt.

Idag var jag återigen väldigt glad över min vallack. Fastän han är brun. Fastän han är stor, men ändå liten. Fastän jag aldrig kommer få föl efter honom.
=)

Ja, faktiskt på många olika sätt!
Ett sätt som jag vet att min väg är rätt väg är när jag tvingas gå på vägar jag inte känner till och definitivt inte trivs på.
Ett flertal gånger har jag till exempel inte alls varit ledsen för att jag inte gick Fordonsprogrammet och blev bilmek som jag först hade tänkt. (Egentligen skulle jag bli grävmaskinist och lastbilschaffis, men de e ju samma sak) Till exempel alla gånger Goffen krånglade kände jag mig inte alls ledsen för att jag inte hade kunskapen att ligga under en äcklig vinterskånssaltad bil och svetsa. Hä om dagen skulle ett liknande äckligt jobb göras på en av kundernas vagnar, här var jag dock åtminstone halvsäker på hur grejerna skulle sitta en förmågan att svetsa fattas mig fortfarande. Till min obeskrivliga lycka fattades det både kablage och annat så till slut tillkallades betydligt mer kompetent personal till platsen från verkstaden och så var det avgjort.

Ett annat sätt är att mitt jobb moderniseras och utvecklas och som med allt nnat har datorer en betydande roll i spelet om rationalisering och minimering av variation, (also called ögonmått, magkänsla, intuition). MEN för att en dator ska fatta enklaste orders så måste den programmeras.
Här kommer ännu en av helt fel vägar för mig in.
Därför har supporten för denna typ av programmering som sitter i Italien och på Irland anlitats flitigt av mig.
Irländaren sade med bestämd ton att jag måste synkronisera mitt kundprogram så fort jag gjorde några ändringar framöver. Jaha, sa jag, det ska jag lära mig. Men det är ju så svårt att veta allt för alla gårdar hittills har haft olika problem. Då apgarvade supporten och sa "Welcome to the IT-world!"
Jag pep: "I think I prefer the cow-world much better!"
And I do!
För där vet jag ju vad jag ska ta mig till när nått är fel eller ser tokigt ut.

Jag är mig själv och min magkänsla för vart jag ska gå i livets vägval, väldigt evigt tacksam för att den lett mig dit den gjort.
Däremot undrar jag om jobbet fattar att de sätter mig i situationer jag är urusel på att lösa när jag både ska fixa datorer och mekning....

Igår var det så dags för ännu en hoppträning.
Det går faktiskt framåt med stora steg för var gång anser jag själv. Jag sitter ju kvar hela tiden t.ex. Och hästen har insett att det kanske händer något viktigt efter hindrena så det kanske inte är läge att bocka järnet efter ifall jag kommer med nya orders.
Joanns häst däremot var helt crazy! Bockade och sparkade bakut å greja. Den ska ändå vara 17 år iår=)
Jag är liksom mest glad om man kommer över så nu får vi börja fila på att landa i rätt galopp och ha en ordentlig galopp när man kommer mot hindret å sånt.
En gång i världen, (vad gammal jag låter), var hoppning det roligaste jag visste. Oavsett häst.
Min stora idol var John Whitakers häst Milton, (boken Milton ligger fortfarande kvar i min flyttkartong fylld med massa andra höstböcker). Den där stora vackra skimmeln som vann allas hjärtan:)

På ren nostalgi och en näve god smak har jag beställt en blå John Whitaker-hjälm på nätet faktiskt. Ska bli najs!
Det är för övrigt väldigt märkligt med ridhjälmar. När jag körde hoj blinka man inte för, (eller jo, lite), att köpa en bra hjälm för 3000:-. Men när jag skulle ha en ridhjälm tyckte jag allt över 300:- var för dyrt. Så känner jag ju inte riktigt nu längre när man rider varje dag och har insett att den hjälm man har dessutom e sådär bra.
Nästa inköp ska bli en skyddsväst.

Kom på en sak när vi va i fjällen sist också att jag såg en del folk på after skin som hade ryggskydd så jag ska nog kanske också ha det nästa gång jag åker till fjällen, men det är för långt för att rida i.
Kände lite på mitt arma skinnställ idag och jag ska ta och fetta in det vid tillfälle. Egentligen borde jag nog sälja det eftersom det inte precis bli använt nu ändå. Får nog ta tag i det, kanske till helgen. Medan man fortfarande kan få något för det.

Idag så har jag jobbat och varit på den första gården lite för länge så den andra som jag skulle installera dataprogram och sånt på blev så sen så jag ringde och avboka den. Imorrn skulle vi egentligen haft en kundträff, men alla Hallands kunder ville visst va hemma med sina barn på höstlov så ingen anmälde sig typ=(
Fast jag har så in i bänken att göra i alla fall så det var egentligen ganska skönt för då kan jag ägna mig åt kundbesöken som jag behlver göra istället.
Stressade hem och handlade. Kom och tänka på en sak när ajg stod i kassan, för utanför kassan så står automater som man får köpa poletter till och så stoppar man poletten där i och så får man ut snus lr tobak i nån form. (det går iaf till på något liknande sätt) Men vet ni vad automaterna heter?
SMARTSHOP!
Men va? Det står ju att man kan dö och att det är livsfarligt att använda tobak på paketen. Hur i hela världen kan man då kalla automaten skiten kommer ifrån för smartshop?!
Galet ironiskt!
Nåväl, hem med maten, men såg att de va massa hästsläp på väg in mot Munka...
Nej! säg inte att det är träning?!
Jojjomensan! Heela ridhuset bokat. Bäckmörkt ute och ingen belysning på uteridbanan.
Fräs!
Tur jag köpte nya Hästmagazinet.
Kelar lite med hesten och åker hem och är gräsänka med mina revbensspjäll och körsbärstomater, (snabbmat i min stil det!), och avslutar med lite överblivna majschips.
Gud vad skönt det hade varit att ha ett badkar nu! Tänk vad skönt att kasta sin frusna kropp i ett skumbad och läsa tidning en timme. Aaaahhh....
Det är en vana jag saknar ganska mkt...